Jag hade så stora planer ......

Allmänt / Permalink / 0

Igår var jag riktigt på toppen humör. Och det var partydags.


Jag hade siktet inställt på att gå loss ordentligt med start i helsingborg och avsluta i helsingör eller köpenhamn! Solen sken och det var riktig sommar känsla.

Kl 23 tar jag taxi hem! Va hände ? 
Vart tog mitt parta hela natten vägen ?

Den skyldige heter vitt vin på tom mage.
 Att jag aldrig lär mig😝

Idag har huvudvärken varit min bästa vän och jag har bara slappat i solen men känner jag att energin är tillbaka och funderar på att storstäda eller färga håret!

Ah va fan jag har super simultanförmåga så varför inte göra allt samtidigt.

Njut av försommaren kära läsare

Bakom stängda dörrar.......

Familjen / Permalink / 2

Det här blogginlägget är personligt om min familj eller rättare sagt min dotter.....


Bakom stängda dörrar ser världen lite annorlunda ut. För snart 2 år sedan släcktes livsgnistan i hennes ögon och de vackra bruna ögonen var bara tomma.

Just den där dagen strax innan jul, faller min dotter ihop mitt framför ögonen på mig, alldeles lila om läpparna, skakandes och bröstkorgen hoppade upp och ner i snabba andetag.
De jag beskriver är hennes första panikångest attack. 
Då var hon endast 10 år.
Eftersom det var sent på kvällen så fick jag köra henne till BUP i malmö. Väl där ppbörjades en resa som ändå skulle göra att hon föll mellan stolarna. Hon mådde bra stundtals men ögon lös ändå aldrig av livsglädje mer. Jag vet inte hur många gånger jag tittat på henne och undrat:
Kommer du någonsin känna lycka, äkta lycka som spritter i kroppen.

2 år har nu gått. Idag är hon bara en skugga av sitt vanliga jag. Korta minuter kan hon åter leva lite men dom är allt mer sällan.

Gråt, ångest, känslsn av att vara värdelös och ilska gestaltar hennes liv. Min dotter har fått diagnos: djup depression vid 12 års ålder.
Skrämmande att en sån liten människa som ska älska och vara nyfiken på livet mår så dåligt. Trots gruppsamtal och kurator har hon bara blivit sämre.
Hon utalar ofta att hon vill dö, att om det inte vänder orkar hon snart inte mer.

Jag känner mig maktlös. Jag gör vad jag kan för att bryta dom negativa tankar. Jag står upp och tar hennes frustration och ilska. Alla elaka saker hon säger om mig. Och vet ni ? Ibland misslyckas jag, ibland är jag så trött att jag säger nåt dumt tillbaka.
Vi ber alltid varandra om ursäkt.

Men igår fick jag ett samtal som gjorde mig skitförbannad.
Jag fick en tillsägelse att jag inte skulle putta så mycket ansvar på Isabelle.
Hon mår så dåligt att hon inte ska behöva gå till affären och handla och diverse andra sysslor.
Anledningen till min frustation var att jag har suttit med isabelles tankar, jag har levt hennes vardag och det är hemskt ! 
Att hon varje dag måste göra något för att hålla igång är just för att bryta tankarna, låta hjärnan vila om än bara för 10 min. Jag har valt att göra så för att jag själv är så tacksam idag för att man tvingade mig ut genom dörren. Jag märkte ju varenda gån att jag kände mig bättre. 

På onsdag får hon sina antidepressiva, hon får proffessionel hjälp. Men jag vet oxå om att hon kommer falla djupare ner innan hon kommer upp. 
Men jag kan idag se ljuset i tunneln att hon en dag inom räckhåll kommer få livsglädje i sina ögon , att hon våga och vill träffa vänner. Hon är värd detta.

Under tiden kommer jag att hitta på saker jag behöver hjälp med så hon inte bara sitter på en stol och lyssnar eller ligger i sin säng och tittar i telefonen eller på taket.

Kanske är det en win win för en stund slipper jag se henne så och mitt hjärta slits inte i sönder av förtvivlan.
Kanske jag för en stund plockar bort tankar om döden.

Det talas inte om dessa saker så ofta, känns som ett tabu.
Men världen ser ut som den gör, vi kantas av mer stress och högre krav.
Ämnet behövs lyftas upp och barn behöver höras och ses.

Om du är i en situation där du misstänker något! Be om hjälp, det är inte fel.
Man behöver inte känna sig dum.
Någon kommer alltid dömma dig! Men de dömmer i okunskap.

Kram

Skriv inläggstext 

Crazy Göteborgs helg och soffdejting

Familjen, Tänkvärt / Permalink / 0

Herre min gud vilken helt jävla galen helg.......

En fredag och mys med vin som skulle gå i filosofens tecken med Fannie blev en helt galen kväll med massa skratt och på tok för mycket vin. Men jag kände mig galet levande  och ville bara dansa hela natten. 
Men ut kom vi inte och tur var nog det! Hade kunnat sluta hur som helst. Men känslan när man mår så jädrans bra, man känner sig fri, lycklig och levande. Adrenalinet pumpar i kroppen och man fylls med så mycket energi dock varade bara känslan till dagen där på när man vaknar av sprängande huvudvärk, tanken slår en att man inte är 20 längre och man letar efter sitt ansvarsfulla jag. Men henne hitta jag inte denna helgen.

Lördagen var seg fram tills det var dags för tjejmiddag, med Fannie och två av hennes helt fantastisk galna människor.
Det var en sån där typisk tjejkväll där alla ingredienser ingick allt från singel liv, samboliv, sexhistorier och barn. Tio i 5 i morse kröp den 38 åring i säng lycklig men trött. Och trött har jag varit hela dagen så trött så jag skulle behöva en helg till för att vila upp mig från denna.

Kom hem vid 15 idag och gick direkt upp i köket, tog en latte och lyssnade på tystnaden. Njöt av min ensamhet 

Pratade i telefon med Tina och bara kände att just nu är allt perfekt.
Jag är på en plats i livet där jag trivs, det händer mycket och är många stormar som ska lugna ner sig med bland annat barnen. Men just nu och just där kände jag mig nöjd.

Jag vet vad jag vill med mitt liv , jag har en plan för mig och mina barn och det kommer bli bra. Det kommer ge oss så mycket. Vägen dit är inte enkel men jag har styrkan att genomföra varje moment och när modet sviker är jag så tacksam för alla fina människor som lyssnar , hjälper och kommer med råd. Ni är verkligen ovärderliga och jag älskar er❤

Nu pela navelludd och se färdigt på tv(ja , jag tittar på tvn🤘)

Till top