Så var papperna skrivna och vi fick varsit ex....
Idag skrev vi på skilsmässopapperna......
Men det som känns tungt är smällen jag får ta från våra små barn.
De vill inte vara hos mig, de vill bara vara hos pappa.
Jag kan acceptera deras vilja men smärtan jag känner är outhärdlig.
Men jag förstår, deras pappa bor i den lägenhet dom kallar hem, dom har sina saker där. Den gamla invanda trygga soffan. Ljuden som man vant sig vid och som oxå blir en trygghet.
Hos mig finns jag som är trygg, allt annat är nytt och de tar tid att vänja sig vid nya ljud, sängar och leksaker ....
Allt tar sin tid men det kommer att bli bra till slut
Just nu gör det bara ont
