preggoever.blogg.se

Från en dag till en annan råder det total tuttförvirring och det är som att pytte helt plötsligt inte har en aning om vad vi ska göra när det är dags för mat. Hon tittar på bröstet för att bara skrika till och protestera hej vilt. Detta får även mig som mamma att protestera helt klart då detta är första barnet av fyra som jag i allafall lyckats delamma. Och jag köper inte att flaskan vunnit då man kunnat ligga i timmar vid bröstet för att sedan nöjt ta det sista från flaskan till total vägran.

Lite fakta tokig som man är så blev det till att googla problemet och tydligen finns det något som kallas amningsstrejk, vilket kan bero på en massa omständigheter som ont i öronen, hals förkylningsblåser till fel mat. Det kan hålla i sig från en dag upp till flera.

För att bota problemet snabbast ska man tydligen gå back to basic och vara naken med sitt barn då detta skall återskapa första mötet när de själva söker sig till bröstet samt ta bort flaska och napp.

Ett råd var också att dansa med sitt barn för att avdramatisera själva amningen!!! Nu ska vi se här, försök föreställa samma bild jag fick i mitt indre, Jag har ganska stora fönster i min lägehet så stora att man känner sig som fönster reklam dagarna i enda det går liksom inte att vara "hemlig" här. Stå här naken med två stora bröst skinn som slänger och flänger och samtidigt försöka peta in en bröstvårta i munnen på en 2 månaders bebis, jag har lite svårt att se att detta skulle avdramatisera och skapa lugn utan istället skulle nog en välmenande granne ringa psyket och man skulle få en sån där vit fin tycka om sig själv tröja!

 

Men åter till ämnet, saker som amningsstrejk osv är saker vi inte får inprentade under graviditeten och många råkar ut för dessa problem och tror att mjölken sinat. För en del kan det här bli en känsloladdad period att ge upp amningen medans andra rycker på axlarna. Man pratar i heller inte om att för alla tar det inte ca tre dagar innan mjölken rinner till det kan gå längre tid än så. jag har läst flera foldrar om amningen då den känns väldigt viktig för mig och jag känner att informationen är framtagen efter den kanske vanligaste formen av hur det ser ut. Om vi nu samtidigt propagerar på att vi ska amma borde inte informationen nå ut bättre ett bröst är inte det andra likt och vi är alla olika individer som behöver olika hjälp och olika lång tid.

Vi har föräldrautbildningar vid första barnet , då jag på min fick titta på en film om amningen och sen var det klart. Ironiskt sagt va den JÄTTE BRA, då jag fem dagar efter förlossningen hamnade på neonatalen med tjejen som hade rasat i vikt och vägde lite mer än ett sockerpaket. Hon hade inte fått nån mat pga fel grepp och min mjölk rinner inte till på de typidka tre dagarna. Ännu mer ironiskt måste jag tacka läkaren för dom pedagogiska orden : fattar du inte att du är en dålig mamma. Då tog jag verkligen åt mig men idag 10 år senare skulle jag förmodligen skällt ut henne och sagt att det var deras uppgift att se till att jag kunde ge mitt barn mat innan jag skrevs ut från bb men som sagt känslig och hormonell som man är så har det tagit 10 år att släppa det där.

 

Men nu har jag sagt att vi ger det tre dagar till och skulle inte denna totala tuttförvirring släppa, ja då får flaskan vinna och så får det ha varit mysigt så länge det varade.

Vi fick onekligen ändå en ganska tuff start med pappas bortgång och allt som låg på mina axlar att ordna med och möjligheten finns ju att fröken pytte känt av min stress och inre kaos. Även om saker måste ordnas fortfarande lägger jag det åt sidan ett tag "för att dansa naken här hemma med bristningar löst skinn och en jäkligt härlig bebis"