Blandade känslor inför läkarbesöket imorgon
Snart har det gått 1 år sedan den där kvällen.....
Den där kvällen när allt bara tog stopp och jag var på väg att ge upp.......
En påse med mediciner med mig hem och löfte om hjälp att reda ut allt......
I morgon är dagen för uppföljning, det blir det första samtalet på ett år som ska handla om hur jag mår och inte bara hur många tabletter jag ska ta.
Ångesten griper tag i mig här! Hur ska man förklara så att någon förstår? Jag vill inte ha blickar av medlidande eller hur man ska säga...
Jag vill bli MIG igen, kommer det någonsin att ske ? Visst finns det superdagar men det finns tyvärr fler av den där andra när man känner sig som ett eko i ett mörkt rum......där smärtan griper tag genom tryck över hals och bröst....
Morgondagen skrämmer lite.........
Hittade texten nedan på Facebook och jag funderar, är det så?
