Min kortsigtiga bucket list är avklarad
Bucket list, to do list eller kalla dom vad man vill.....
Har du en sån?
För flera månader sedan skapade jag min, när livet i allmänhet skrek: jag måste ha en förändring.
Ni har tidigare läst min kamp med min dotter och hennes psykiska ohälsa, ni har läst om min kamp med mig själv. Ett tag trodde jag nog att en fe skulle komma och svinga med trollspöet.....
Så är det inte, det är valen vi själva gör och kraften vi lägger ner i att utföra som avgör om vi ska klara det.
Jag behövde en ny grund, bryta en dålig spiral en jävligt negativ spiral.
När jag gjorde min plan var jag fullt medveten på vad som skulle göras. Men jag trodde inte på mig själv, jag trodde aldrig jag skulle våga.
Jag menar vi har ju alltid våra valda sanningar. Men den sanningen betyder inte att det är så det är.
Att välja att verkligen se sig själv ur ett annat perspektiv och få förståelse för att som det ser ut just nu kan det inte fortsätta. Det är hårt, det är örfil på örfil när man vaknar upp och inser hur man blundat, förnekat osv.
Men igår nådde jag slutet av min bucket list. Jag har tagit enorm kontroll över mitt och barnens liv och gjort de förändringar som krävs.
Jag borde dansat naken i mitt hem av lycka men de gör jag inte.
Jag är mentalt slut i huvudet.
Varför blir jag alltid det när jag åstadkommit något jag vill ?
Men jag har inte tid att stanna här, jag vill fortsätta mot nya livsmål. För mig, för mina barn.
Isabelle började sin medicinering igår, hon sov 13 timmar i sträck för dörata gången på väldigt länge.
Det var första kvällen på månader jag inte kämpat med hennes utbrott i timmar på kvällen......
Det var så tyst här igår så man kunde hört en knappnål falla. Jag satt vid köksbordet länge och bara lyssnade på tystnaden.
Jag har väntat länge på den harmoniska känslan skulle infinna sig.
Nu måste jag bara fylla på med ny energi, en ny bucket list. Vad ska hända härnäst?
Livet är fullt med möjligheter så varför tveka.
Man lyckas, misslyckas, gråter, skrattar, ramlar, slår sig, blir kär, olyckligt kär osv men vad spelar de för roll? De gör ont eller gott där och då men jag är helt övertygad om att i slutänden minns vi endast de som var bra ❤
Life is to good just to let it pas you by
