Har tillbringat dagen i en flyttkartong av minnen.
Efter att jag fixat lillsyrkens frissa och lugnat nerverna så öppnade jag en flyttlåda av minnen....
Som jag har skrattat åt bilder, läst brev och vykort sen urminnes tider.
Det här varit allt från vänner till pojkvänner från ungdomens dagar.
Jag och en vän diskuterade just minnen här om dagen och jag lovade att dela minnet här på bloggen. Så nu kör vi .......
Ofta har jag läst i skvallerblaskor att killar och tjejer hanterar situationer på olika sätt. Kvinnan går igenom sorgen direkt i samband med separationen medans mannen saknar kon när båset är tomt. Vad som är sant kan vi låta vara osagt men den här historien handlar just om en sådan separation......
Den här mannen var inte så snabb med att låta mig hämta alla saker ur vårt gemensamma boende utan drog gärna ut på det för han orkade inte hantera det. Han tyckte helt enkelt att det var jobbigt.
Jag lät han hållas, jag var upptagen med en nyförälskelse som upptog i stort sätt hela min värld.
Dock gick saker och ting lite väl fort i det nya förhållandet och jag hörde på omvägar att exet hade också hittat sig en ny kärlek. Så jag sms:ade och fråga om det inte var dags att jag hämtade det sista som var mitt nu när han blivit kär och galen?
Vi bestämde att helgen som kom dagarna där på passade bra.
Jag bad min bonus dotter om hjälp att hjälpa mig att lyfta lite kartonger eftersom jag var gravid i 8:onde månaden.
När vi kom dit försökte jag vara som vanligt och skojade lite för att hålla stämningen uppe. Det märktes art exet var besvärad av situationen vilket jag ignorerade.
När min bonus dotter drar fram ett kort och säger : vem är det här? Det påminner om någon !
Då gör jag kanske en liten tabbe genom att svara : mmm det liknar Bert Karlsson men det är exet mamma och sen skrattar jag.
Behöver jag nämna att exet blev totalt röd i huvudet av ilska och varningsskyltar tändes i pannan : DO NOT TALK ABOUT MOM!
Jag svalde lite grann och undrade just hur mycket jag retat upp honom när han lugnt, nästan lite för lugnt säger:
Linda, du får faktiskt försöka gå vidare Nu! Det blir aldrig ja och du igen.
MEEEEEN VÄNTA NU HÄR! Hur mycket mer vidare kan jag gå ? Jag står här framför dig med min bonus dotter , nyförlovad och gravid i 8 MÅNADEN. GICK DET ATT MISSA?????
ORDEN KOM ALDRIG ur min kropp men ett härligt skratt nerifrån tårna kom och sen fick jag snabbt plocka ihop mina grejer och gå......
Behöver jag tillägga att vi inte kanske dricker kaffe ihop idag?
Men än idag nästan 10 år senare skrattar jag fortfarande åt hans korkade kommentar.
Minnena av honom och hans Bert Karlsson look a like till mamma låg oxå i flyttkartongen
Kram
Ps. Tryck gärna på hjärtat för den inlägg ni gillar på bloggen så får jag en hum om det ni helst vill läsa
