preggoever.blogg.se

Från att ha bott mitt i centrum där man har gått ut tillsammans med barnen till att de nu kan går ut själva kräver lite justeringar i mig lejonhonan samt i dom sökande barnen. Idag sattes alla känslor på spel och enkväll förvandlades till allt annat än det som var planerat.

 

William och pytte vill gå över till gården brevid för att leka på lekplatsen. Jag gåt noga i genom att ni kryper genom staketet istället för att gå ut på vägen och avslutar med ni får bara vara på lekplatsen. NIFÅR ABSOLUT INTE GÅ NÅGON ANNANSTANS.

 

 jag släpper iväg dom och de kryper genom staketet.... so far so good! Pytte kommer själv tillbaka och är törstig. Var är William? 

ute och leker svarar pytte. 

 

Tiden går och kvällsmaten serveras, vi sätter oss till bords OCH VÄNTA NU 1,2,3 VAR ÄR WILLIAM ? jag tar en snabb titt på kl och inser att han varit borta i 3 timmar, dessvärre har jag varit upptagen med att jaga andra som inte kunde passa tiden riktigt idag. Jag tittar ut på gården ingen william är där. Ger de andra tre barnen mat och arr hjäratat på utsidan av kroppen. 

Var är han ? vem är han med ? jag känner inte föräldrarna till barnen han brukar prata med. och huvudet börjar nu fyllas med diverse otäcka saker som man matats med i sociala medier! I denna stund hatar jag mig själv, jag hatar sociala medier och jag har enorm ångest för att jag missar jobbet.

Isabelle och wendela sätter sig på kickarna och sticker iväg för att leta efter William på de platser där han brukar befinna sig.

De ringer hem i omgångar om att de inte funnit honom, jag ger ett sista förslag. och säger knacka på och fråga efter honom. de lovar att ringa tillbaka så snart de gjort det. Jag har nu gråten i halsen och fullständig panik med en tråring som ryker mig i trjöjan och ropar glatt: Mamma gå och gunga med mig, kom nu. 

Allt jag har i huvudet är bara han inte tagit sig ner till laxtrapporna, halkat och........

telefonen ringer och avbryter mig....

det är Wendela som hittat William och de är påväg hem.

När han kommer hem och ser mig tittar han på mig med skamsna ögon och säger förlåt, men skäll inte på mig.

 

Skälla ??? Jag vill ju bara ta han i min famn och tacka vem som helst för att han är oskadd. Att han inte utsatts för något av de vidriga tankar jag haft i huvudet. Det tar mig en stund att samla mig innan jag säger : jag ska inte skälla, jag är glad att inget hänt. jag är glad att du kom hem som en skitig unge med jord och grusfläckar överallt ! Men snälla du, tala alltid om vart du går och till vem.

Men du förstår mamma, vi har sorterat blommor som vi ska sälja imorgon och det tog tid, jag tappade bort mig i tiden.

älskade barn som nu ligger i sin säng medans jag återhämtar mig från ett mentalt maratonlopp i soffan.....