Ett brev till pappa

Tänkvärt / Permalink / 0

Idag är det din dag och det känns så orättvist att du inte är här. Du kommer aldrig mer vara det i heller.


Du försvann under en tid när jag behövde dig som mest. Jag brukade tala om för dig att kalla mig inte Totte när andra hör!
Idag skulle jag ge hela min värld för att höra dig säga det igen.

Jag kunde inte hantera att du dog, jag kunde inte se människor sörja dig. Så för att slippa känna smärtan själv undvek jag tillslut alla som gav mig en påminnelse. För om jag slapp den kunde jag leva i förnekelse och låtsas att du var på semester.

Pappa, du skulle ha berättat om din cancer! Jag vet att du ville skydda mig men jag hade rätt att få veta tidigare. 6 mån hade jag på mig att vänja mig vid din sjukdom. I 6 mån var jag livrädd för att du skulle försvinna. Jag stod och tittade på dig när du dog! Det var fruktansvärt, du var rädd och jag var maktlös. Dom säger att det ska vara fridfullt men de var det inte, du kämpade in i det sista för att överleva.
Jag vill inte minnas detta, jag har aldrig pratat om din sista tid men idag väljer jag att göra det. 
Jag måste acceptera livets orättvisa öde och tillåta mig sörja dig.

Jag hoppas någonstans att det finns ett liv efter detta och att du är med oss, vakar över oss. Jag hoppas du fortfarande ibland suckar och säger : tänk efter före, Totte!
Var gång jag gjort nåt dumt.
Jag och barnen minns dig ofta och pytte som inte minns dig egentligen. Hon vet att morfar bor i himlen, och hon har till och med börjat ställa frågor om dig. Men ändå önskar jag att du vore här, att du fått träffa henne. 
Wendela gråter ofta, gon fick aldrig möjlighet till en sista kram.

Pappa när du dog så lärde du mig att inte längre ta livet för givet. Du lärde mig att ta möjligheter.

Pappa idag är det din dag, grattis till dig 
Vi saknar dig var sekund.
Kram Totte

Liknande inlägg

Till top